Cikada-musiker Kenneth Karlsson og Glenn Erik Haugland la i går frem sine synspunkter på NRKs Midt i musikken, som tok videre debatten som startet her I Ballade fredag. I dette innlegget utdyper Karlsson sine synspunkter, erklærer seg enig med Haugland i mye, men sier også at det ikke er slik at musikere bare kan sette i gang å spille, "bara man sticker in en diskett med noter i vårt ansikte". Og han hevder fremdeles at "i en internationell konkurans med vår tids stora komponister är det bara några få norska verk som klarar sig."
Glenn Erik Haugland framför 15/10 en rad intressanta synpunkter, och jag får säga att jag är rörande enig i det mesta.
År 2000 uruppförde Cikada ungefär 20-25 låtar av norska komponister. Mycket av detta var mycket bra musik som vi gärna spelar närhelst vi får möjlighet . Jag tror ändå att formann-Haugland hade blivit lika positivt överaskad som mig om det bland de verken hade funnits en ny Våroffer, Månskenssonat, Kontakte.
Jag är helt enig med Haugland i att det finns massor av bra norsk musik, kanske bättre än någonsin.
Men i en internationell konkurans med vår tids stora komponister är det bara några få norska verk som klarar sig, tycker jag.
Det är inte ofta att små länder får komponister som Grieg i Norge, Sibelius i Finland, Nielsen i Danmark.
Därför tycker jag man kan säga att i mindre nationer som dom nordiska och Norge så är det långt mellan mästerverken
Angående «kontinuerlig utviklingsarbeid med talentfulle musikkskapere», så har jag föreslått just detta till formann Haugland, och vi har senare diskuterat det vid några tillfällen. Ett projekt där musiker och komponist kan jobba tillsammans om nya verk hade naturligtvis varit mycket spännande. Ett sådant samarbete måste naturligtvis ske på lika villkår mellan komponist och musiker, alltså ett projekt där också musikern blir betald. Jag tror ändå att ett sånt projekt bäst ägnar sig mellan en komponist och en eller få musiker.
Som musiker är det nödvändigt att finna den repertoar som man trives med och känslomässigt har ett förhållande till. Vi skall ju levandegöra det som ni komponister skriver, vi skall göra ett förståligt konstverk av noterna. En musiker kan inte ha ett sånt förhållande till allt som komponistforeningens medlemmar skriver, vi kan inte spela bara man sticker in en diskett med noter i vårt ansikte.
Jag tycker att Cikada har god kontakt med komponistforeningens medlemmar, men det har inte alltid varit lätt att finna tonen med Komponistforeningen, även om vi har flera lyckade projekt tillsammans bak oss. Kanske formannen tycker det samma om Cikada. En naturlig konsekvens efter denna offentliga hyggen hoppas jag blir att vi mötes för att finna en gemansam plattform för mer samarbete.
Sen tycker jag till slut att det verkar meningslöst när Haugland hackar på oss och påstår att vi har en slapp hållning. Vi jobbar dagligen med norsk musik och vi gör det med glädje. Nu hade jag den stora fräckheten att tveka lite när jag skulle finna den nya Bethoven, Mozart, Schnønberg hos Haugland och hans kolleger.
Jag tror nog att Haugland hade haft minst lika stora problem om han skulle kalla mig pianots nya Liszt, Horowitz eller mina vänner i Cikada för något liknande.
kenneth karlsson
P.S. En rättelse angående artikeln 12/10: Före jag får en rökt ål i huvudet av Cikadas danske producent Torbjörn Tønder Hansenm, så vill jag påpeka att den dagliga driften i Cikada står han för. Jag hjälper till som musikernas representant
Kenneth Karlsson svarer Haugland
